En tid jag tjänt en Herre
En hög och ädd Brukspatron
Och vem kan vara större
Inför vår Konungs tron
Ja, han vill vara rar och fin
Men han är hållen för ett svin
Av alla honom känner
Hans fader var en bergsman
Av ålderdomen bliven sjuk
Och straxt som gubben dödde
Då ärvde Per ett bruk
Där sitter han och styr ännu
Han har en liten bukig fru
Hon är så1 snäll att veta
Hur kan en sån bli riker
Som ej kan räkna division
Dom svinen är han liker
Som ligga bredvid hon
Ja, han har ingenting försökt
Ej heller har han ryggen krökt
För sina ägodelar
Den som hör visan sjungas
Och inte tiga kan därmed
Så får han tala om det
För både folk och fä
För den som visan diktat har
Han tänker ej att bliva kvar
Han är ej rädd att sjunga!