Ebbe han tjänar i konungens gård,
både för guld och ära.
Hemma går Peder, hans broder, bortlockar hans
hjärtans kära.
FÖRTY TRÄDER EBBE SKAMMELSSON
SÅ MÅNGEN VILL STIG.
De brygga och de baka,
de laga till bröllop i lönndom.
Ebbe han tjänar i konungens gård,
han ser allt uti drömmom.
Till s*ut får Ebbe av sin yngsta syster reda på
att hans broder firar bröllop med Ebbes fästmö Lucie.
Sade då den yngsta:
"Jag kan det ej förtiga,
vår broder dricker bröllop med din fästemö.
Jag skulle dig ej säga".
Ebbe han går i stuvan in
och hälsar på alla bänkar.
Hans broder fick honom sölvkar i hand,
bad honom bruden skänka.
Ebbe han skänker den långan dag,
både av mjöd och vin.
Var den gång han på bruden såg
rann honom tårar på kind.
Det var Ebbe Skammelsson
leder bruden opp för lofts bro:
"Minns ni, liten Lussa,
ni lovade mig eder tro?"
"All den tro jag lovade er,
den gav jag åt eder broder.
I alla dagar jag leva må,
vill jag vara för er som en moder".
Det var Ebbe Skammelsson,
han sitt svärd utdrog,
det var liten Lucie,
hon under hans fötter dog.
Det var Ebbe Skammelsson,
han springer i stuvan in,
han var så vreder i hågen
och draget svärd under skinn
Det var Ebbe Skammelsson,
han tog sin brune brand,
och det var Peder, hans broder,
han dödde för hans hand.
Så högg han ihjäl
och en sin närskylde frände,
och det var Ebbe Skammelsson,
han måste åt skogen bortrymma.
Det var Ebbe Skammelsson,
han springer på sin häst.
Nu måste han åt skogen rymma,
och skogen skyler honom bäst.
FÖRTY TRÄDER EBBE SKAMMELSSON
SÅ MÅNGEN VILL STIG.