Per Ols Per Erik
Han gick i gröna lunden
Och tårar, tårar runno
På hans bleka kind
Och månen sken så blank
På himlarunden
Och blana dallrade i östanvind
Per Ols Per Erik
Satte sej på hällen
Och hörde uppå skogens sorgesus
Och det var höst
Och det var sent på kvällen
Och vänligt lyste alla stjärnors ljus
Han bar en sorgesorg
I tankar sina
Han skulle dränka sej i Vaina sjö
(Vaina sjö)
För dä va s*ut mä han
Och Mattssons Mina
Så nu var bäst
Att bikta sej och dö
Per Ols Per Erik
Geck till Vainastranden
Me fickan full av spik å skrot å sten
Och säv och näckros
Dom gungade kring landen
I vågor, vita uti månens sken
Per Ols Per Erik
Tog ett hopp i kvällen
Så vattnet sprutade
I selverglans
Och skånkarna stog rakt mot himlapellen
å va**en vaggade i böljedans
Per Ols Per Erik
Han flöt opp ve näset
När höstens snö
I svarta vatten smalt
Då låg han nöjd
å gungade i gräset
Och låtsade ej om att det ble kallt
Men de va längesen
Då detta hände
Och nu ä Mina gift
å stinn å röd
Per Ols Per Erik
Nog i graven vände
Om han feck skåda den
Som vart hans död
Och han har bäst
I alla fall i mullen
Så tycker Mina
Och så tänker jag
Han sover sorglös
Under ogräskullen
Och han står opp
På domens stora dag
(SUICIDE)