Jag saknar inte längre din kontroll
Dom kan tro vad dom vill för jag vet att det finns
en sagolik censur i din kultur
Jag lägger mig ner i rostig taggtråd
håller avstånd till din hand
en värld av längtan en strävan i mig
Nej det spelar inte längre någon roll
Dom kan slita och riva i hjärtats väggar
ett trasigt hål ska pulsera i mig
Jag vägrar att stapla små små stenar
bygga broar till ditt land
ett hav av glömska en lycka i mig
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
Men varför hör du inte rädslan i min röst
när jag ber om att slippa få din tröst
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
När du vänder bort ditt huvud blir jag fri
från att känna den stora tidens vingslag
Det blåser genom okända nerver och bortglömda system
Det är ett skådespel
Nej jag saknar inte längre din kontroll
när du pekar med fingret på allt som försvinner
för havets vågor slår och sveper in
Jag lägger mig ner i rostig taggtråd
håller avstånd till din hand
en värld av längtan en strävan i mig
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
Men varför hör du inte rädslan i min röst
när jag ber om att slippa få din tröst
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
När du vänder bort ditt huvud blir jag fri
från att känna den stora tidens vingslag
Det blåser genom okända nerver och bortglömda system
Det är ett skådespel
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
Men varför hör du inte rädslan i min röst
när jag ber om att slippa få din tröst
Du är det sista jag ser när jag vänder blicken bort ifrån mig själv
När du vänder bort ditt huvud blir jag fri
från att känna den stora tidens vingslag
Det blåser genom okända nerver och bortglömda system
Det är ett skådespel