V?rldens oskuld vilar
P? det stora b?let
Genom allt, som andas
G?r en iskall rysning
Blodr?d sjunker solen
Fj?llens skuggor v?xa
Och i askens krona
Susar tidens h?st
Gudar stumme bida
Kring den bleke Balder
Fimbulnatten nalkas
Nu m? b?let brinna!
Himlens f?ste m?rknar
Oden Fattar facklan
?nnet, skumt av sorger
S?nkes mot hans br?st
Nu ?r ?ndad varje
Hugfull hj?lteh?rnad
M?nniskobarm skall avla
Endast onda upps?t
Stark skall niding st?nda
God i l?nkar ligga
Tills att suters l?ga
?ver v?rlden far
Som i dvale domnad
Dr?jer vise fadern
Gudens tanke grubblar
?ver m?rka g?tor
Dyker ned i djupen
Efter dolda runor
Lyssnar ned i andens
Urgrund till ett svar
Fann den vise fadern
Vad han fj?rran letat?
Oden till Balders ?nne
Viskar till den d?de
Vad ej Valhall vetat
Helig tystnad f?ljer
Fridl?s fasas verop
Och som orgeltoner
Sv?var genom skogen
Odens h?gsta aning
V?rldsf?rsoningsl?ftet:
Livets strid har mening
Djupsta fall har t?rst