Bond-La**e sitter och väver en väv i sin vävstol Bond-La**e tackar i tankarna Gud för sin vävstol Bond-La**e tackar Jungfru Maria för vävstolen gav honom pengar att fria pengar att fira, pengar att svira ja, vävstolen gav honom frihet Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara Han släpper sin skyttel och skyndar sej upp för att svara Men innan han hinner, har dörren slåtts opp och in stormar fogden med hela sin tropp Slår honom ner, fastän han ber Slår honom tills han blir stilla Tiggare-La**e har inte längre nåt hem Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen Marken är hård att sova på och vägarna långa och tunga att gå Många, som han, gör vad dom kan för att fylla sin skrikande mage Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt Men landets och konungens lagar är värre ändå: "Den äge bara knyte och stav gripes och dömes till tiggare-slav Brännes med järn, smides i järn och sättes som träl hos sin fogde" Ett arbete måste man ha för att få nåt att äta Det enda han kan, utom plöja jorden, är väva Fogden har byggt sej ett väveri La**e, som andra, söker sej dit För den som är van, tre spänn om dan när arton timmar är gjorda Vävare-La**e väver en väv i sin vävstol Vävare-La**e förbannar och hatar sin vävstol Han svär över Gud och Jungfru Maria: "Dom som har pengar och makt, dom är fria att röva och slå och fängsla dom små och kedja dom fast vid en vävstol"