Ombytlighet, vår tids Gudinna Stå stilla dock en liten stund Att vi en gång må rätt besinna Hur allting står på flyktig grund Ett Rom kan bli en öde plats Och minsta kojan ett palats I kungars hov, i Venus rike Man ser så snabba skiften ske I år man hälsar för sin like Den man i fjol ej vårdat se Och ofta man tillgoda tar Den mat vari man spottat har Så bör man ingenting förakta Fastän det ser föraktligt ut En källa drar sig fram så sakta Som blir den största ström till s*ut Och den som bor bak stolen står Han kan stifta lag om några år Jag ler åt dig, du människosinne Du vet ju själv ej vad du vill I går så kärt, i dag ur minne Det är ju vädret i april Tänk den på dig sin lycka byggt Säg har den skäl att sova tryggt