Jag låg i rännsten med Anne-Louise, ifrån himlen föll regnet ner Och det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer Du sa inte förlåt, jag sa ingenting. Vad skulle det tjäna till? Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram Plura Jonsson, var bor du nu för tiden? Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten Ibland har jag kunnat höra ditt skratt, jag har sett ditt leende För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram, Anne-Louise John har s*utat på kakfabriken, han sjunger på gatorna Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt ap**na Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram, Anne-Louise Åh, skrik som ett barn Skrik som ett barn Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage Och på mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram Du och jag, vi möts säkert en dag när vi går gatan fram, Anne-Louise Anne-Louise Anne-Louise Anne-Louise Anne-Louise