Euskefeurat - Gråtvals lyrics

Jag minns så väl den sommarn, jag måste ha varit fem När farbror Axel i sin Taunus skjutsa pappa hem Han hade fått ett kast på sågen o krossat ena knät Men trots att han var blek o blodig så minns jag aldrig att han grät Fast han låg på lasarettet hela sommarn lång Minns jag aldrig att han klaga någon enda gång Fast han säkert hade ont höll han oss på gott humör Lite värk o pina är väl ingenting att grina för Men jag kan också minnas någon stilla sommarnatt När vi satt på sjön och meta hur plötsligt där vi satt Jag en liten pojke Han fullvuxna karln Då kunde han bli tyst o börja gråta som ett barn När jag fyllde femton o for med min moped Rätt ner i ett dike så att axeln for ur led O mamma skötte om mig med all sin omtanke o vård Då minns jag att jag tyckte att hon var både omänsklig o hård Eller när jag kom från dansen med högerarmen av Ska jag väl aldrig glömma det rådet som hon gav ‑Bit i hop nu pojk o spara dina tårar vad du gör Lite värk o pina är väl ingenting att grina för Men jag kan också minnas ... Sista åren som han levde var han redan märkt Han hade farit illa o var sned o söndervärkt Fast han själv måste ha vetat att allting snart var s*ut Var det inte han utan vi som hade svårt att härda ut Han hade gjort sitt dagsverk Han hade gjort det väl Inte var han bitter trots att han hade goda skäl Fast han säkert hade ont höll han oss på gott humör Lite värk o pina är väl ingenting att grina för Min son kan också minnas någon stilla sommarnatt När vi satt på sjön o meta o plötsligt där vi satt Han, en liten pojke o jag fullvuxna karln Som plötsligt börja gråta som ett övergivet barn