Jag låg i rännsten med Anne-Louise, från himlen föll regnet ner Det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer Jag sa inte förlåt, du sa ingenting. Vad skulle det tjäna till? Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram Anne-Louise Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten Och ibland har jag kunnat höra ditt skratt, sett ditt leende För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram Anne-Louise John har s*utat på kakfabriken, han sjunger på gatorna Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt ap**na Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram Anne-Louise Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage På mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd Du och jag, vi möts säkert en dag när vi går gatan fram När vi går gatan fram, Anne-Louise Gatan fram, Anne-Louise