Eldkvarn - Älskaren från det öde landet lyrics

Jag gick på en väg utan skyltar eller tecken, inga fåglar sjöng, ingen fisk sam i bäcken. En gammal rostig plog stod på fältet och en fågelskrämma som var skrämd från vettet. Det här måste va' det öde landet, tänkte jag, när en liten flicka tog mig i handen. Jag vet vem du är, sa hon, en hemlös främling. Du vet inte vad du vill, du kallar det stämning. Vad har hänt här, sa jag, var är allt liv? Liv, sa hon, är nu ett tidsfördriv. Man byggde en stad, men inga vägar ut, Folk betalar mer och mer för nå't som måste ta s*ut. Ta mig dit, sa jag, lilla syster visa mig staden, det är alldeles för tyst här. Månen klättrade upp över bergen, det var en stor tavla men jag höll färgen. Vi gick den natten och när vi nådde dagen, stod vi uppe på berget och såg ner på staden. Jag såg fartyg komma in i hamn, Jag såg sjömän som rodde iland. Stan låg som öppen famn. för älskaren från det öde landet. Vi drev längs gatorna, gick iland på en lokal. Genom röken och dimman, fram till en bar. En blond bomb kunde aldrig få nog, jag sa, vem är du, vad är det här för krog? Hon sa, jag måste va' smart och du är dum, vet du inte att du är i Annies rum? Kalla det bordell, kalla det himmel, är blondiner blonda, söker den som finner. Vi är alla sjömän på syndafloden, älska mig eller gå under jorden. Ge mig nå't så att taket lyfter, lägg ner dina vapen, säg farväl till din syster. Ett Ray-Ban-lejon i jättekostym, slukade debutanter med pärlor och plym. Hovets poet satt sov i ett ett hörn, det blir lätt för mycket för en cirkusbjörn. vid marmorborden satt en pojke med penna, det var nöjesbilagan, det här var spännande. En beslöjad kvinna med en silversked, la' korten på bordet och såg mig i handen. Jag ser en man som bär på en hemlighet, jag ser ett land långt borta, det kallas det öde landet. Jag vakna upp i en stol på mitt hotell, videon var på, samma film som igårkväll. Vi som älska varann så mycket, se'n kom Mel Gibson på en motorcykel. Han slog en signal på telefon: Hallå! Huset är omringat, du måste härifrån. Ner för brandstegen, ner på en bakgård. Upp på en cykel, gissa vem som satt bakpå. Lilla syster, hur kommer vi ut? Använd pedalerna tills hjulen tar s*ut. Jag sa: Du är en ängel och jag börjar förstå, det är dig och Mel Gibson man kan lita på. Jag satt på cykeln tills hjulen föll av, vinden tjöt, jag var ute ur sta'n. Långt ute, långt över gränsen, jag hade levt här förr men det var mycket längese'n. Bakom min rygg slog elden ur husen, jag gick upp i bergen, det var år 2000. Jag vet inte vad som skall hända, men bilden jag ser måste gå att vända på. Dödsmaskinen följer mig i spåren, genom havet och skogarna till den övergivna gården. Genom landet som gav oss vår rikedom, timmer till husen, sten att bygga bron. På den här bilden jag ser finns ingenting kvar, det är en öken därute, i stället för hav. Jag har levt i skogen, jag är född ur havet, jag är älskaren, älskaren, jag är älskaren från det öde landet,