Dia Psalma - Atomvinternatt lyrics

Långt borta i fjärran östern nånstans i ett annat land där sitter en man och funderar med ett fotografi i sin hand en bild av hans enda dotter ett vackert och oskyldigt barn Det var länge sen hon lämnade jorden men hans kärlek, den finns ännu kvar hans hud är sargad och ärrig hans kropp är gammal och klen men han minns ännu den dagen då deras ögon mötte dödens sken SOLEN FÖRSVANN BAKOM RADIOAKTIVT DAMM HIMLEN BLEV SVART ATOMVINTERNATT Marken rasade under deras fötter trycket blåste bort deras hus tiotusentals människor blev blinda när dom såg in i Bombens ljus sen dess är inget detsamma folk tänker inte längre som förut Man har insett att människans dumhet kan orsaka jordens s*ut så han sitter där och funderar med sin dotters bild i sin hand varje kväll ser han solen gå ner vid hans hemstad Hiroshimas strand SOLEN FÖRSVANN BAKOM RADIOAKTIVT DAMM HIMLEN BLEV SVART ATOMVINTERNATT I en obeskrivlig hetta simmade allt i ett hav utav blod ett inferno av rök och eld där vackra byggnader en gång stod Han försöker att glömma atombombens tillkomst i historien men han kan bara önska att det aldrig nånsin får hända igen