Dan Viktor - Karisjanken lyrics

Det var bara ett hybbel av klumpar Kring röset där elden brann Det var ändå en kula att bo i För en ensam och galen man När han skar sin tobak vid glöden Och åt sitt svarta bröd: Det var ändå en tröst och en hugnad I livets blekaste nöd Och av trasor sydde han dockor Med ögon av talgig glans Och nämnde dem Greta och Lisa Och de voro hustrurna hans De vaktade hus och hemfrid För troll och folk och fä De sutto och sågo om kvällen Hur han skar sina slevar av trä Och tyst var himlen den höga Där fullmånen leende brann Och tyst var skogen på berget Medan natten i stillhet svann Då sjöng han sin galenskaps visa Han sjöng för obygdens natt Och hustrurna Greta och Lisa De skrattade tokiga skratt Då sjöng han och gned på fiolen Vilt så strängarna sprang Han sjöng den konstiga visan Om kung Tingi - Ring - i Tang Och konung Tingi - Ring - i Tang Har mantel himmelsblå Hans hatt är gjord av kristet skinn Med röda djävlar på Och konung Tingi - Ring - i Tang Han har en ugn av sten Där steker han sina köpta barn Och bygger sin mur av ben Av sommar och vinter är hans land Där röda sjöar slå mot strand Och tistlar blomma i snön Hans vinst är förlust och hans krona röd är bränd och kolad på stekarerns glöd Vid den evigt brinnande sjön För hej och hå, för hej och hå! För svarta syndares lön För hej och hå, för hej och hå För den brinnande - eviga sjön! Det var Karis-Janken som natt efter natt På en stupande häll ner i Pallao satt Det var han som sjöng hela höstnatten lång För dimmiga dalar sitt vansinnes sång "I de svartaste nätter vid det rödaste ljus I de gungande skogar vid de gråaste hus Skall jag hamra mina klippor, skall jag leka med mitt ler Och jag somnar vid min slägga när solen går ner Jag har svurit mäj åt satan vid psalmbok och kniv Och jag bär på min slägga för att freda mitt liv Och ingen kan mäj skada och allt skall gå mäj väl Men satan har fått löfte om min pinade själ Han var husbond min som på bockfot stod När jag svor vid kyrkljus, när jag svor vid blod Men aldrig i ugnen till plågan går jag in Och jag släpper aldrig taget kring släggan min Alla mina höga skogar äro skrattande glada Alla mina klara stjärnor månde dansa i natt Trollmän och onda tider kunna intet mäj skada - Djävulen själv är rädd för mitt skallande skratt! Kall som den klara kvällen och svart är min visa Bär den ej ut i bygden, där skrattas den åt Sjungen den är i natten för Greta och Lisa - Slocknar högt upp i himlen och s*utar som gråt." Han släpade med sig på lek och till värn En sliten slägga av blänkande järn Den glimmade lustigt i svartnande skog När han takt till sin visa mot stenarna slog Och han grät och log och rasade vred Tills han sanslös och sjuk föll till jorden ned Och när skolbarnen skyggt gingo vägen till byn Satt han stilla och såg mot den leende skyn Han hittades död och kall en dag Med släggskaftet fast i ett järnhårt tag Och en solstråle dansade spelande fin Kring munnen som stelnat i dårens grin