Dan Berglund - Ballad till minnet av en kamrat lyrics

Över Hisingens hamnar, fabriker och berg Går den susande natten fram Och vägarna dånar och himmelens färg Är som älvens muddrade slam I en tindrande vintergata av ljus Stiger skeppsvarv i strängt majestät Som snart ska få vila i folkhemmets grus Som stenar som ropar och vet Och jag tänker på dig medan timmarna far Och fast allt är så länge sen Och det är som du plötsligt står framför mig klar Här i köket i E 6: ans sken Jag kan höra din röst, din flammande eld Dina ord om en arbetarstat Dom har darrat i mig sen den dag jag blev ställd "Fri" från att tjäna min mat Och jag tänker på tider som är och som var Det fanns en tid då ens blod stod i brand Det var brudar och bärs, då fanns framtiden kvar Och en livslust som slet alla band Då var sommaren blå, då var friheten fri Den var löning var fjortonde dag Och nån "svensson", det skulle vi fan aldrig bli Och vi var bästa kamrater, du och jag Men så fann du din mö och blev farsa med fart Det stod bröllop i grönskande vår Det kom blommor i fönstren och allt var så rart Ja, din tös börjar skolan i år Och du började tjata om saker du läst Om kla**ernas krig mot varann Om jobbarnas stolthet som sossarna kväst I en välfärd där målet försvann Dina tankar dom växte i frätande gas I en fruktansvärd kemisk fabrik Tills sjukdomen kom och du s*utligen las På en skinande cancerklinik Jag drömde väl då, fast jag ofta var pank Om ett liv, som dom flesta väl gör Med hus och med täppa och vitmålat plank Och ingenting i världen som stör Men vi har blivit för lata och dyra i drift Och dom få som har arbete kvar Dom ska tydligen långsamt utrotas med gift Av dom få som har samhällsansvar Och E 6: an sjunger och himlen blir ljus Den är röd som ditt flammande hat Var finns din näve bland sovande hus? Den näve du gav mig, kamrat!