Jag behövde lite lugn och ro. Köpte en tågbiljett till Örebr o. Där bor det en damb ekant där jag brukar bo. Jag stod på Centralen. En dam sa: Hundra spänn! Jag sa: Syster lilla, inte nu - men kanske sen? För jag såg med detsamma vad hon var för en. Då sa hon: Ta det nästa, du tar nästa. Sista tåget blir det bästa. Du kan duga som de flesta. Första, bästa. Jag sa: Tyv ärr ska jag åka till den dam jag är bosatt ho s. Om jag kommer sent så f år hon Öreblu es. Låt henne stå och vänta, sa hon, det är bara bra. Förresten kan du glömma bort dom hundra spänn jag sa. Hon är säkert ung och vacker, denna damen, kan jag tro. Men jag är här - och hon är i Örebr o. Ja, hon var het som en eld. Men jag stod pall. Visst var hon snygg. Men jag var kall. Tyvärr, syster lilla, sa jag, tack i alla fall! Då sa hon: Jag tar nästa, du tar nästa. Sista tåget blir det bästa. Du kan duga som de flesta. Första, bästa. Jag sa: Tyvärr ska jag åka till den dam jag är bosatt hos. Om jag kommer sent så får hon Öreblues. Äntligen kom jag fram dit det skulle bos. Nämligen till den dam som jag nu bor hos. Och efter en vecka fick jag Öreblues.