Jag har en förtrollad grammofon Som spelar var stund och timma Som ångesten breder ut sig ifrån Som giftig rök eller dimma Enär då min sinnesro undergräves Har jag försökt att ehuru förgäves För jag vet varken hur eller var Påverka dess repertoar Den spelar bara en enda låt Melodin kan jag inte minnas Den kan varken les eller gråtas åt Hur kan en sån låt få finnas? Vem är det som spelar? För vem? Vad vill den? Var sitter avstägningsknappen till den? Den låter som en kloak Den är en märkvärdig sak Men blir den för tråkig och för bisarr Och pauserna alltför korta Då tar jag fram min gamla gitarr Och spelar tills allt är borta Och med ett ackord så att strängarna gråter Hälsar jag elendet välkommen åter Då startar den som i trans Mot mig har den ingen chans Spyflugor, råttor och annat smått Är inte så trevliga heller Men ingen lär få ett nervsammanbrott Som hör hur illa de gnäller Så jag låter elendet numera hållas Det obehag som mig därvid vållas Är helt av estetisk art Man glömmer det ganska snart