En gång var jag din egen fakir Då stack jag mig i kroppen Då fick jag in dig i mitt evir Och det var toppen! Jag stack en nål igenom min kran Och en igenom benet Och sen gick du och jag ut på stan Och uppehöll skenet Jag låg på spik vareviga natt Jag sov högst fem minuter Och på din fråga svara' jag matt: "Åh, vad jag njuter!" Jag slet och rev i min arma kropp Var gång du ville se mig Men plötsligt sprang jag upp och skrek: "Stopp! Nu får du ge dig!" Det gjorde jag, min själ och min kniv Och sade: "Låg mig vara!" Jag är inte särskilt rädd om mitt liv, Men undrar bara: "Vad kan det vara för mening uti Att livet totalt förpesta? Den gropen ramlar jag inte i, Varsågod, nästa!"