Jag gick vilse i Marcuses skog För jag längtade efter dig Och därför så förstår du nog Jag gick vilse i Marcuses skog För jag längtade efter dig Det var ett fasligt tankeknog Att koncentrera sig Och varför det förstår du nog Jag gick vilse i Marcuses skog För jag längtade efter dig Hans skog var bred, hans skog var vid Hans skog var saftigt grön Fast full av snår emellertid Som det tog tid att dreja vid Och det var ganska skönt Ifall du hade kommit då Hade denna sång Ej blivit vad jag grubblat på Utan om hur det också kunnat gå En annan gång Nu är visan faktiskt klar Och jag längtar efter dig Det är bara första första strofen kvar Och den handlar om hur förfärligt det var När jag längtade efter dig Jag gick vilse i Marcuses skog För jag längtade efter dig Och därför så förstår du nog Jag gick vilse i Marcuses skog För jag längtade efter dig