Cirkus Miramar - Fotogen lyrics

Dämpade skratt bakom halvöppna dörrar Fingrar som famlar, ett glas faller ner Och barnet som borde sova sen länge Men det är ingen som hör och det är ingen som ser Och stjärnorna stirrar och månen den undrar Vad stjärnorna ser är det ingen som vet Men jag, och jag - jag ville bara sitta här själv inatt Jag sade jag, och jag - jag ville bara vara ett jag -lika lätt som ett moln Nu sitter jag här när seklerna slår Faller med tiden och har snart täckt mitt namn Ett andetag djupt är livet så kort Ett irrbloss i natten brinner ut så fort Jag vill inte tyna och slockna och dö Jag vill bara leva i ett evigt nu Jag vill inte vara en blomma som dör En blomma som dör Jag hör hur man talar på våningen under Där festen har pågått sen jag minns inte när Men plötsligt står det en doft av lavendel I luften - Du skrattar, varför sitter du här? Och hon, hon - knycker på nacken så en lock faller fram Jag sade hon, och hon - smittar med ett leende som flyger - lika lätt som ett moln Men varför sitter Du här medan seklerna går? Tror Du tiden ska vänta på att Du ska förstå? Ja, då får den vänta många tusen år Hon gör en grimas och det är då jag förstår, (jag förstår, jag förstår) Jag sitter här medan seklerna går På att tiden ska vänta på att Jag ska förstå Ja, då får den vänta många tusen år Hon gör en grimas och det är då jag förstår; Hon injicerar min själ, hon är en nål i en ven Som bär till mitt hjärta - Hon är fotogen Och vacker som vinden och vinden är mild Och vacker som vinden och tiden står still