Astrid Lindgren - Fattig bondräng lyrics

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå Dagar går och kommer, medan jag knogar på Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss Vila hoes en flicka vill jag också, förstås Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest Prästen kan väl sova hela måndagen men För en fattig bonddräng, börjar knoget igen Så går hela veckan, alla dagar och år Jag går med min lie, och jag plöjer och sår Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit Jag har sett din strävan och ditt eviga slit Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud Och sen klär han på mig den mest snövita skrud Nu Du, säger Herren, är ditt arbete s*ut Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut