Malmö i februari det är det värsta som jag har sett Det kan gå en fjorton dagar utan att solen visar oss sitt vackra fejs Men Amor tar sig ledigt fram här genom vattenpölar med neon Genom nakna träd och över höga murar Genom leriga parker för att skjuta sin pil Därför att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte Och jag som var så lycklig där i dina armar Tills kärleken bröt dom och jag föll ur ditt grepp
Nu har jag städat här och satt blommor i en vas Bett och bönat för att få kärleken tillbaks Därför att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte Den vackraste kärleksdikt som någonsin skrivits Den följde med en soldat i hans grav Den var till en kvinna med två stycken vänsterfötter Och en liten tunn mustasch För att kärleken bryr sig inte, kärleken bryr sig inte Kärleken bryr sig inte