[Musik by Vintersorg]
[Lyrik by Karl-Erik Forsslund]
Som en gammal isbelupen drake ligger J?keln tung
Och vitgr?nraggig nedf?r branten mellan tvenne toppar
Stj?rten lindad runtom h?gsta
Spetsen, buken sp?nd och stinn
I fj?llets kittel, ryggen kr?nt av mittmor?nens ?s,
Svart och kn?glig
Ner mot daln han str?cker l?ngsmal nos med rynkigt
Skinn till l?ppar, vita t?nder grina d?r imellan,
Genom J?kelportens svarta h?l rinner ur hans
Gap en lerig str?m
Taggig kam p? hj?ssan, m?rka grumligt gr?ngr? ?gen -
Stelt han stirrar ?ver dalen ner,
Trycker nosen v?drar mot
Marken mellan ta**arna vars m?rka klor
Skymta fram ur v?t smutsgr? ragg
Sm?v?xt ?ttling av sin j?ttestamfar, istidsdraken,
Fader J?kul sj?lv - han som str?ckte stj?rten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som ?ver fj?ll och sl?tter vr?kte sig,
Kr?lande och v?ltrande
Han som fyllde hav och sj?ar,
Rev med klorna rispor i de h?rda h?llar
Gnagde klipp**na och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som sk?vlade och lade ?de sagoskogar,
Gr?na paradis, bl?ste med iskall andedr?kt bort
Allt som levde, blommande och lyste