[Music & Lyrics: Vintersorg]
En daggvuren gryningshimmels disiga bud
tj+nar som arlaregnets segel.
Till soleld begnistrar dess mantelskrud,
och var droppe bildar en spegel.
Som l"nkas mot en rymd i b...gad str+m,
ett draperi som i bj"rta kulsrer sprakar.
Sk"nkt ifr...n molnkaravaners purpurdrsm,
lika mystisk som moderm+rkrets drakar.
Vad skedde om skapnaden blevo solid,
en bro +ver svindeldjupa avgrunder?
F+rgrenad vid gallaxens g+mda lid
och stj"rnhimlens brinnande lunder?
Skulle vi g... l"ngs b...gen tunn
som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund)
|sa v"r visdom ur sagans brunn,
f+rsjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund)
Pr...lande grann
den tunna materian, genomstr...las.
I solskensljus den funnit sin sj"l,
i vattenr+k sitt k"rl.
V"senfylld,
av v"drets makt f+rgylld, nyanser m...las.
Diffusa konturer mitt hj"rta n"r
och fyller ett fj"rilsl"tt beg"r.
Jag v"lkomnar dig, sjuf"rgade dynasti.
Som lindrar min ...ngest, min inre elegi.
Pr...lande grann
den tunna materian, genomstr...las.
I solskensljus den funnit sin sj"l,
i vattenr+k sitt k"rl.
V"senfylld,
av v"drets makt f+rgylld, nyanser m...las.
Diffusa konturer mitt hj"rta n"r
och fyller ett fj"rilsl"tt beg"r.