Bär min gitarr
Skolan är s*ut
Och jag går Prästgatan fram
Jag vill att du ska förstå
Att jag gör nåt med all den tid
Då jag är själv
Du förstår nog att det blir ganska mycket tid
För mig så finns det äckligt mycket tid
Ett tomt fodral
För ingen frågar nånsin mig om min gitarr
Som är så tung
Den ger mig blåsor och plågar mig
Påminner mig
Om att jag aldrig gjort rätt för mig
Aldrig lärt mig spela på den
Och du säger att Dreijer säger
"att gitarren är en sliten mansrelik
en symbol för patriarkatets förtyck"
Och jag säger ingenting
Jag tittar ner
Jag säger ingenting
Jag tittar ner
Hur den vilar va**t och tungt mot mina ben
Och hur fodralet matchar mina byxor fel