Jag andas in kall luft
andas ut
luften expanderar inför mig
känner mig försvinna
djupt in i mig själv
expanderar bortom mina egna gränser
in i min eviga förbannelse
det eviga tomrummet
där jag blivit så kall i sinnet
Tankar formas för varje andetag
förryckta ideér om existens uppstår
det har blivit vardag
år för år, tår för tår
knäböjd framför altaret öppnas såren
döda ryttare rider förbi
skuggorna söker vad som finns inuti
medan kalla händer greppar tag
river i mig, plågar, dödar mig
de roper, skriker, kallar på mig
Då kan jag inte annat än skratta
åt vad de inte kan förstå
hur de gör mig till en av de mina
[English translation:]
[With My Breath]
I breathe in cold air
I breathe out
The air expands in me
I feel myself disappear
Deep into myself
Expanding beyond my own limits
Into my immortal curse
The never ending emptiness
Where I’ve become so cold at mind
Thoughts are shaped by every breath
Crazy ideas about existence is created
It has become weekday
Year for year, tear for tear
Kneeling in front of the altar the wounds are opened
Dead riders are pa**ing by
The shadows seeks what’s inside
While cold hands are gripping me
Puling me, tease me, k**s me
They scream, calls for me
Then I can’t refrain from laughing
At what they can’t understand
How they are making me one of their own