Ett sorgens brev jag skriver
Med hand av ålder trött
Min kära ändat färden
Och åter hemåt vänt
Hon var en rosig blomma
Uti den gröna vår
Men tårar henne följt alltsen vi for
Jag minns den frukt hon gav mig
Från en apel utanför;
Ett frö som hon bar med sig hemifrån
Det vårdträd som hon vaktat
Nu växt och burit frukt
Den skörden blev min sorg och hennes s*ut
Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen
Så far hon bort min älskling och får ro
Över havet gick vår resa
Här i väster fanns vårt mål
Jag kunde inte ana
Hennes lidande och kval
Jag trodde allt blir bättre
Tiden läker alla sår
Säkert står hon leende en dag
Jag sett hon stått vid stranden
Med blick i fjärran fäst
Hur tårar utav längtan
Stal all kraft ut hennes bröst
Men ej hjärtat hastigt brister
När så saknad sakta tär
Ett hjärta blöder sakta, tynar bort
Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen
Så far hon bort min älskling och får ro
Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen
Så far hon bort min älskling och får ro
Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen
Så far hon bort min älskling och får ro
Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen
Så far hon bort min älskling och får ro