Livets skål! O, min Anita Uti glömskans dryck! Jag vill känna varma, vita Jungfrulemmars tryck! I materien vill jag röna Riktigt ha i famn Det som andens språk "det sköna" Givit såsom namn! Jag vill andas blott Anita Blott Anita se Känna endast varma, vita Lemmars rörelse! Högt man prisar konstens njutning Den är kall och arm Emot väsenssammans*utning Kärlek barm mot barm! Sinnlighetens makt är kuvad Av en trång moral Dygden, stel och överskruvad Håller långa tal Dumheten har funnit mycket Fann till s*ut ett fynd Som föll folken uti tycket: "Sinnlighet är synd!" Sedan dess har kungasonen Son av kung Natur Av den vise dygdefånen Sparkats ut som djur Icke mer han vågar modigt Visa sig bland folk Men han hämnas blodigt Med förgiftad dolk Sen när halva mänskligheten
Ruttnat ned i grund Mördad av anständigheten Kommer segerns stund Då skall dygdens makt, den sanna ärva den, som ljög Sinnligheten skall sin panna Bära stolt och hög Kropp med ande skall bli enad Och ett hjärta fritt Med en kärlek, fri och renad Mänska, skall bli ditt! Därför, därför, ljuva flicka Blott till hjärtat lyss! Låtom oss varandra dricka I en kyssars kyss! Rodna kind, du lockomflutna På ditt sköna sätt! Blicka ömt, till hälften s*utna öga, du gör rätt! Häv dig, vita barm, och bölja! Du har rätt därtill! Vet att oskuld kan dig följa Huru långt du vill! Älska, älska, min Anita Med din själ och kropp Oskuldsfulla, varma, vita Ljuva rosenknopp! Livets skål! O, min Anita Uti glömskans dryck! Jag vill känna varma, vita Jungfrulemmars tryck!