Pojken på vulkanen är ensam Han sitter där ensam När han blickar ner Hans ögon, dom kan se hela världen Och han tror att han äger Allt det han ser Människor där nere, dom pratar Ett främmande språk Som han aldrig förstått Pojken på vulkanen, han längtar Han väntar på något Han redan har fått Pojken har ett märke i pannan Ett osynligt märke Som ingen kan se Han fick det redan när han var liten Det skyddar mot svindel Och allt ont som kan ske När som helst
När som helst nu Ska vulkanen vakna till liv Och skjuta upp honom i rymden, mil efter mil Eller begrava Honom levande i lava Och aska Som en fossil Pojken sträcker handen mot molnen Han skriker åt månen Att ta bort sitt flin Pojken är så rädd för att somna För då kan det komma Ett dödskallegrin Så pojken på vulkanen är vaken Ser ut över taken Ser ut över stan Men pojken på vulkanen är blind Kan inte se att han sitter På en vulkan