Å, november är så skitig Så blek och förbannat matt Och natten var november Kalenderns längsta natt Bland travar med kartonger Låg vi en bit från varann På golvet som fallna höstlöv Medan TVn stod och brann Vi pratade om regnet Fast egentligen inte alls Du sa: "Minns du när musiken var En frälsning och inte bara falsk? Hank Williams var en stor poet Med toner på sin vita kavaj Han sjöng det säkert bättre än jag: I'm so lonesome I could cry” Jag sa: "Dom döda är ändå döda Lev för dom som är kvar Det finns en enda väg ut härifrån Och det valet är allt du har" Så sågs vi här igen Trots alla år som gått Alltid här, min vän Där blått möter blått Med handen hårt om flaskan Sa du: "Ge mej min medicin Ge mej mina vapen Eller öppna en till flaska vin
När s*utade vi göra motstånd När la vi oss ner på rygg När började vi tro på lögnen Att himlen redan är byggd Jag orkar inte vänta längre Stockholm blir aldrig mitt hem Alla åker till New York Varför inte till Jerusalem? Vi borde skaffat det där huset På nån bortglömd grekisk ö Vita väggar, blåa fönster Där man kan leva och sen dö Och bara prata med delfiner Det sägs att dom kan förstå En ö som inte finns utsatt På en karta eller så" Så var vi här igen Trots alla år som gått Alltid här, min vän Där blått möter blått Det var morgon när jag vaknade Jag låg och njöt av min osynlighet Mitt hjärta slog av gammal vana Som en galning som ingenting vet Vi möts nog här igen Trots alla år som gått Alltid här, min vän Där blått möter blått