Jag står vid staketet och tittar på skrot
En buss och en pick-up som har skurit ihop
Det enda som hörs här, det är kråkornas ljud
På de hjul som kan snurra rullar människor ut
Från den trötta jordens damm
Till nåt guldhuggarland
Och nu när mörkret är här, då är chefen på väg
Till ett hus, till en säng, under filten en vän
När verket brann ned då sa folk det var han
När det byggdes ett nytt var det nån annanstans
Än på den trötta jordens damm
Till nåt guldhuggarland
Och sen Tok-Jocke vann är han högt i det blå
Lika högt som ett höghus i Amerika kan nå
I två hela år har han gått här och sagt
Att han packar sin väska och reser i natt
Från den trötta jordens damm
Till nåt guldhuggarland
Från den trötta jordens damm
Till nåt guldhuggarland