Stolta folk med styva nackar,
fjärran har du vandrat från ljusets väg.
Fylld av avunds bittra galla...
En jungfru var du så blid och ren,
nu bjuder du öst och väst sära dina ben.
Oren, moder svea tvag dig ren,
du har löpt till en annan famn du har gett dig till en annan man.
Dina händer är fulla av ångande blod, blod av barn i tusental,
de var givna av Gud men du har offrat dem till Baal.
Men hur skulle jag kunna straffa dig min dotter,
mitt hjärta blöder, min nitälskan glöder.
Vänd åter och jag skall vända åter till dig.
Än finns det tid än finns det hopp,
än finns det blod som renar.
Dina händer är röda av barn i tusental,
de oföddas blod de oföddas klav.
Har du inget hjärta kvar i ditt döda bröst,
hör du inte skriken av de oföddas röst?
än finns det...