Jag har sett honom sitta bland unga
Invid dörren på hemgjord stol
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
Till sin gnälliga gamla fiol
Jag kan minnas den reslige finnen
Och hans blick under buskiga bryn
När han drog sina f*graste minnen
Om sin ungdom i Mattina-byn
Det var skämtsamma låtar från logen
Det var visor han själv hade smitt -
Han var gammal som bygden och skogen
Och hans hår det var glesnat och vitt
Har du lyssnat när topparna gunga
I förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga
Som han sjöng när han fått sig ett rus?
Och ett moln kunde skymma hans panna
Under stråkens darrande dans
När han sjöng sina visor om Anna
Om Anna som aldrig blev hans