Solen rodnar i nordväst se dej om du jordens gäst invid almen som till sist börjat falla kvist för kvist gråt och glädje glimtar till som ett solregn i april att vi lever att vi dör kan vi knappast lastas för Sköra minnen kom och gick I den lugna stund vi fick Innan larmen gick igång och vi glömde jordens sång gäckad kärlek, gammalt groll
spelar tids nog ut sin roll men det stora sveket känns tills vi nalkas tidens gräns Nattens oro, tidens krav ger mej lust att kliva av medan benen alltjämt bär till en vän jag håller kär Låt oss hedra ljusets kraft och den goda tid vi haft Men nu vitnar än en alm och den får min aftonpsalm