Pubertino står i köket. Han försöker få sin hand under blusen
På Sofi som inte skrattar sej fördärvad och det kan man ju förstå
Jag vänder tvärt och går därifrån
Jag sätter mej hos husets förlorade son
Och lyssnar på hans lidandes historia. Det bjuder jag på
Sofi som är så fri har flängt förbi så att det fladdrat till i ljusen
Hon tvingas alltid in i roller som hon redan tagit sej ur
Pubertino flaxar efter. Med ett brak
Faller han i farstun till Sofias gemak
Och slår sej i slang under bordet med en sömnig figur
Det var ett slit att bli vit
Det var ett skit att komma dit
Och skruvas upp av deras billiga lek
Dom gav oss ingen respit
Så vi drack upp deras sprit
Deras "Välkommen hit!"
Var ett svek
Därtill ett helvetes högt diskotek
Pubertino märker näppeligen av hur gorillorna blänger
När han hänger sej på mej och alla kex, en depraverande syn
Jag lägger på en rem och ett kol
Tar en sväng runt en säng men mitt hem är mitt mål
Innan solen börjar blända mej och bomberna kreverar i byn
I tamburen slår det back i min maskin. Visst är det kul när det svänger
Men en chock att vakna upp och va tjock i denna blådåreflock
Jag känner hur mitt adrenalin
Rinner till och att jag genast måste få min medicin
För att fixa tjimåblänget så jag poppar opp och greppar min rock
För jag blir bara sne
Av att stå där och se
Det är samma gamla, jobbiga tripp
Jag är för trött och blasé
För att dansa och le
Och säja "häftigt" om allting och "störthipp"
För jag är död som en ros på en soptipp
Hanen gal igen och dom har börjat kalla mej "den strävsamme gästen"
Där jag sitter som en stönig mohikan i detta rikemanshem
Hela huset bönar och ber
Solen går upp och solen går ner
Men agenterna står utanför, jag vågar inte röra en lem
Nå, jag reser mej till sist, dricker ur och smyger hem från festen
Med tarmen full av skit och med skallen full av skick och fason
Jag går hem genom kval, genom köld
Slår en syl i mitt skal och min sköld och min böld
För min böld är nog i vägen när det börjar osa revolution