Jag är en enkel timmerman
På väg mot ingenstans
Med min trunk av svikna löften
Med mitt mummel
Och mitt motstånd djupt i fickorna
All lögn och list
Där även samvetsömma blundar
Och blir syniker till sist
Men alla hör vi vad vi vill
Vi drar ifrån och vi lägger till
En vinter for jag hemifrån
I glimmer och kristall
Och med stjärnljus över snön
Där byar låg som öar
Djupt i skogarna
Så ung och grön
Mellan främlingar
Och minnet av en gammal aftonbön
Och med mitt öde
Bortom nästa krön
Jag begärde väldigt lite
Men det fanns ingenting att få
Där i köerna
Och jag kände kölden komma
Och såg söderut tågen gå
I ensam dans
Drogs jag ut mot nattens fjärilar
Och tog min enda chans
Att få flyga
Fly nån annanstans
Jag möter samma vinterrock
Och samma längtan bort
Nån annanstans
Dit där Vintergatans vindar
Inte pinar oss
Ut ur diset kommer boxaren
Hans blick är klar igen
Men han bär på sina märken
Han skulle vilja vråla ut sin sveda
Och sin vrede och sin skam och vända hem
Jag är kuvad, jag är kuvad
Men jag kommer nog igen
Ja, han kommer nog igen