Karriären är gen För var och en i kupén Ja, den är rak som en pendelräls Odd är tyngd av vintern Och av byråkratin Men framför allt av sin fårskinnspäls Han känner sej mest Som en objuden gäst Mitt i människoförakt och antikommunism Här är det kutym Att bära samma kostym Och säja sej slå vakt om individualism Å Valium Han badar i kallsvett och känner sej dum Valium jum jum Odd går inte lugn I sitt eget vardagsrum Han driver omkring Bland förgängliga ting Överallt är ett liv och ett kiv Det är tämligen känt Att han är intelligent Men har trubbel med sitt känsloliv Han sticker in huvet Truligt och kluvet I varuhus och hall, klippotek och boutique För Odd är det tufft Han kippar efter luft Varje gång han möter dessa människors blick Å Valium Han badar i kallsvett och känner sej dum Valium jum jum Odd går inte lugn I sitt eget vardagsrum Expediterna, dom
Låtsas ingenting om När Odd försöker få kontakt Och fina frun i kön Kör om med sina brön Och sitt omedvetna mansförakt Går hon före i kön På grund av sitt kön Har hon förkörsrätt Är hon sne på sin lott Och vad är det som gör Att hennes kärringhumör Alltid riktar sej mot Odd Som inte gjort henne nåt? Å Valium Han badar i kallsvett och känner sej dum Valium jum jum Odd går inte lugn I sitt eget vardagsrum En blasé attaché Far hem till fru och diné Och labrador och pool och groggfåtölj Individernas vakt Mot nivelleringens makt Har alla samma attachéportfölj Odd har varken nån stil Eller kla**profil Men betalar åtminstone lika mycket skatt Som dessa ämbetshjon Med sin snorkiga ton Men vad det gäller plattityder Ja, då faller han platt Å Valium Han badar i kallsvett och känner sej dum Valium jum jum Odd går inte lugn I sitt eget vardagsrum