Så exalterad att min röst spricker över att få rätt
Ögonblicket då jag höjer glaset är väl förberett
Några svindlande steg mot dörren gör att vår scen förstärks
Så anspråkslöst är mitt självförakt att det knappt märks
Det som händer är väntat
Tänker att det var på tiden
Gör mig fin för att gå ut och insupa besvikelsen
Jag kan sjunga och dansa när jag blir övergiven
Du förstår, jag rör mig så världsvant bland känslor jag känner igen
Saga, mitt bidrag till turismen är att jag glömt hur man går hem
Men jag smälter in bra i alla sammanhang oavsett var och med vem
Och Saga det gör mig varken besvärad eller särskilt förtjust
Men det gör stämningen mer lättsam och det får mig att stå ut
Du förstår jag har lärt mig att värdesätta min egen distans
Till sånt som tröstande händer till sånt som inte leder någonstans
Jag baddar min panna, där är världen som väntar mig än
Men jag kommer inte att delta, vågar inte ens närma mig den
För Saga, allt som jag försökt att hålla ligger spritt
Allt som jag försökt bemästra, svävar fritt
Allt som jag inte når ligger här framför mig
Och Saga jag kan se hur det gör dig förbryllad, hur det fascinerar dig