Kalle mådde dåligt när den tjufjärde s*utligen kom,
de e fördjävligt å va en sån som ingen bryr sig om.
När dom andra sitter i värmen och äter och dricker gott,
då häller ja i mig vad fan som helst för å slippa känna nått.
I församlingsgården bjöd kyrkan dom ensamma på suppé,
när man sjungit och lovprisat herran blev man utslängd klockan tre.
Det var väl förståss tyckte Kalle, en liten liten miss,
men dom skulle väl hem och fira jul och man e ingen Jesus precis.
Han satte sig för å vila utanför en affär,
då plöttsligt en liten flicka sa: - Varför sitter du här?
Föresten jag känner igen dig,du sover ibland i vår port.
Välkommen hem till oss ikväll och ät av allt gott vi gjort.
Kalle trodde han drömde, men tackade lyckligt ja.
De e väl den där revolutionen som kommer till Sverige ida.
Han sprang till en bensinmack för å köpa sig kam och tvål,
han stal ett par nya kalsonger och strumpor utan hål.
Han struntade blankt i all träsprit, nu måste han hitta en klapp.
Han funderade länge på FIB-Aktuellt, men valde en krubba av papp.
Han slank in på toaletten, tvagningen gick som en dans.
Hans ögon va trötta och röda, men lyste av innre glans.
På slaget sju stod Kalle, nykammad, ren och fin.
Utanför familjens dörr med ett litet förläget flin.
Han kramade hårt paketet som han hade tänkt å ge,
som tack för att han också, skulle få va me.
Dörren öppnades me en smäll och Kalle blev alldeles stel.
En välklädd dam med iskall blick sa: -ni har kommit fel.
Kalle bocka och sa förlåt, men hans skrovliga kind blev våt.
Ty från lägenhetens innersta, hördes flickans bittra gråt.