Vek ?r min kropp nu,
tiden tynar mig till stoft.
Krumna ?ro mina leder,
ty fader tid tar mig bort.
Minnen b?r jag fr?n
svunna tider.
D? min r?st var kall
som vargablick,
n?r d?d och pina gick
under min hand
vid min tron i skogens djup.
Jag ser l?ven om h?sten
runt mig,
ger mig k?nslan av livet
som var.
Bortgl?md, f?rdriven
av sin egen s?dd,
s?ndra och h?rska ?n en g?ng
H?rskare ?ver skogen
var mitt namn,
?ver den nattliga
fruktbarhetens sk?te.
M?ktig som tusen
sj?ars dimma,
spred jag mig ?ver detta
k?ldens land