I den mycket lilla staden
Är luften tjock som rök
Den världsberömde trollkarlen
Ska komma på besök
Man flaggar på hotellet
Som för en president
Och stadens blåsorkester
Har fått nya instrument
Så kommer han med tåget
-han åker alltid tåg
En mycket gammal trollkarl
I sliten paletå
Två koffertar med snören om
Och vågor i sitt hår
Och ett litet, listigt leende
Som ingen kan förstå
Och blåsorkestern blåser
Och talar'n håller tal
Och mänskor ropar bravo
För de'e så, det brukar va
Sen går han till hotellet
Där presidenten brukar bo
Men städerskorna säger
Att han har hål i sina skor
Han har rest i hela världen
Han har trollat överallt
Han har trollat sej förmögen
Han har trollat sej ett namn
Nu kan han inte trolla mer
Men de'e det inte nån som vet
Och hans liv är sedan länge
En evighetsturné
Det sorlar av förväntan
I hotellets stora sal
Som packade sardiner
Sitter mänskorna på rad
Och fifflarna och skojarna
Har bänkat sej längst fram.
Dom hoppas kunna stjäla nåt
Ur mästarens program
Och så står han där på scenen:
En levande legend
Och härmar nåt, han lärde sej
En gång för länge sen
Han flaxar med sin kappa
Och han viftar med sin stav
Ja, han känner sina kunder
Och vet vad dom vill ha
Och publiken sitter hänförd
Och låter sej bedras
Som trollkarl är han kanske usel
Men som humbug är han bra
Och när allt till sist är över
Så gratulerar man sej själv
Man vet att man har upplevt
En oförglömlig kväll
En trollkarl sitter ensam
På rummet där han bor
Med döden i sitt hjärta
Och hål i sina skor
Ett litet, listigt leende
Så höjer han sin blick
Dom trodde att han trollade
De'e det som är hans trick