Djupt i skogen, djupt i marken
Inne bakom stock och sten
Där, dit inga vägar leder
Där, dit inget öga ser
Skyddat under dunkla skuggor
Inne bakom ris och snår
Hukar det som ingen känner
Det som ljuset inte når
Månen ser man aldrig lysa
Inga stjärnor, ingen sol
Bara skräcken hör man yla
Inne där det mörka bor
Djupt inom dej innerst inne
Bortom vilja och förnuft
Bortom dagens klara tankar
Anar du det mörkas lust
Bakom livets blanka spegel
Inne bakom märg och ben
Krälar nåt med kalla ögon
Och ett hjärta hårt som sten
Sången hör man aldrig stiga
Bara tystnaden är stor
Glädjen är en vissnad planta
Inne där det mörka bor
Mänskobarnet går i solen
Tror på sans och tror på vett
Lutar sej mot rätt och riktigt
Hennes väg blir inte lätt
Mörkret är en mäktig furste
Natten är en lydig slav
Dagen är en ynklig låga
Ljuset är så matt och svagt
Stigen är så smal och snårig
Skogen är så stor så stor
Minst hon anar går hon vilse
Inne där det mörka bor