Jag mötte Magdalena, där hunger möter törst
Där tomhet möter tystnad och där sommar'n har bli'tt höst
Om hon var öknens torka då var jag tundrans köld
Vi möttes under stjärnorna medan nattens mörker föll
Hon sökte livets vatten på samma blinda vis
Som jag behövde värme för att inte bli till is
Så möttes vi, som sjömän möts i längtan efter hamn
Vi kallade det för kärlek i brist på bättre namn
Hon sa att jag var vacker, det hade ingen sagt förut
Jag sa att hon var den, jag hade väntat på till s*ut
Vi viskade som tjuvar och bytte ord mot ord
Och svor varandra trohet under månens blanka klot
Vi gav med fulla händer av det som fanns att ge:
Hon gav av sina tvivel jag gav min ensamhet
Vi såg i varandras ögon som drunknande efter hjälp
Och trodde, det var jämlikhet att se bilden av sej själv
Saknad föder längtan som längtan föder hopp
Där förhoppningarna krossas där bubblar bitterheten opp
Vi grävde i varandra som galna efter guld
Men hur vi än bemödade oss blev skäppan aldrig full
Som två gladiatorer på arenans vita sand
Klöste vi oss blodiga i vår längtan till varann'
En seger för den ene blev den andres nederlag
Vi kallade det för styrka att byta slag mot slag
Så bölja' striden vidare som vågor på ett hav
Och storm och stiltje växlade medan natten gick mot dag
Ibland, som i en drömbild skymtade jag land
Men varje gång jag närma' mej var stranden alltför brant
Så blev vi liksom boxare som dansar runt i ring
Tills tröttheten blir segrare och männen går i clinch
När vi äntli'n släppte taget blev livet åter dröm
Vi kallade det för frihet men visste, det var lögn