Det finns ett rum längst inne
Dit tanken inte når
Där tiden har stått stilla
I många, långa år
Där härskar det förflutna
I ensamt majestät
Med guldkrona på huvudet
Och purpurfärgat släp
Det är en gossekonung
Som styr i detta rum
En mycket liten pojke
Med obeveklig mun
Han känner inga gränser
Han lyder ingens lag
Hans händer griper girigt
Efter det som han vill ha
Han kräver ständig lycka
Och ständig lust och lek
Han kräver att bli älskad
Med barnslig självklarhet
Och aldrig blir han vuxen
Och aldrig blir han stor
Hur mycket man än ger honom
Så får han ändå aldrig nog
Vi talar mycket du och jag
Vi byter ord mot ord
Vi strävar efter saklighet
Och väger för och mot
Men jag har ett rum längst inne
Dit tanken inte når
Där härskar det en gossekung
Sen många, långa år