Den blåa röken försvinner sakta
Och glider bort i gryningen
Bort över skärvor
Bort över spillror
Bort över det som var mitt hem
Den bär på tårar
Den bär på saknad
Den bär på längtan till det som var
Den blåa röken försvinner sakta
Och kommer aldrig mer tillbaks
Hon var min lycka
Hon var min glädje
Hon var min tro, mitt hopp, mitt allt
Hon fick mitt hjärta
Hon fick min trohet
Jag fick tillbaka tusenfalt
Hon gav mej värme
Hon gav mej närhet
Hon gav mej kärlek och svar på tal
Den blåa röken bär allting med sej
Och kommer aldrig mer tillbaks
Livet är ett larmande spektakel
Lyckan är en underlig filur
Kärlek är ett bländande mirakel
Man får va med om, om man har tur
Nu står jag ensam
Nu står jag hjälplös
Nu står jag kvar i gryningen
Den blåa röken glider så sakta
Bort över det som var mitt hem
Jag går mot tomhet
Jag går mot tystnad
Jag går förvisad från det som var
Den blåa röken försvinner sakta
Och så försvinner också jag