Vargen var ensam,
hans vargaögon de lyste upp nattens mörker
De lyste så klart
Månen sken
skänkte långa skuggor till vildmarkens
trolska dalar, helt underbart
Flocken var borta
orättvist utstött var vad han va'
den stackars vargen - helt ofattbart
En dag kommer de tillbaks igen
Då ska han visa vem som bär på sanningen
Han har utstått tider av hunger
Och lidit ensamhetens långa svåra stunder
Ut och jaga
Utlimata känslan av frihet och segerns sötma
Efter bytets fall
Jaktens djupa allvar
Brister i en svallande glädje
Det är lyckans tårar
han är trots allt fri
En dag kommer de tillbaks igen
Då ska han visa vem som bär på sanningen
Han har utstått tider av hunger
Och lidit ensamhetens långa svåra stunder