Grå moln täcker skyn
Mitt väsen fylls av längtan
Himlen öppnar sig åter
Över min mörka glänta
Det svala regnet faller
På min förgångna kropp
Sipprar ned I mitt inre
Förlöser kyla späder blod
Kylan föder minnen
Om blod, död och ära
Regnet föder drömmar
Om en ny tidlös era
Denna livlösa kropp
Ärgad av stål och tid
Stungen djupt av svek
Likt törnar I tusen
Sorg och oändligt hat
Dödens tysta kalla invit
Livets döende låga
Mellan död och liv
Är jag blott en skugga
Som vandrar bland vaga minnen?
Födda ur min ensamhet
Ur min döende låga
Döende likt den ljuva
Natten vid gryningen
Då solens strålar
Fördriver stjärnors sken...
Stilla skuggor från falnad tid
Tänder glöd ur gammal aska
Gömda spillror av hopp
I den dödes drömmar...