Den här staden tvingar ner oss genom järnvägstunneln
Mot botten av älven där all min oro är försvunnen
Jag är en förlorare bli aldrig som mig
Jag har varit på väg i hela mitt liv
Jag kommer aldrig bli som dig
Försöker stå ut fast det känns som ett tvång
Att snabbt bli meningslös precis som dom
Jag vill veta vad du tänker på
När vi går fram som zombies genom stadens mörka vrår
Jag drar fötterna genom löv och krossat glas på marken
I ruinerna av helgens fester i vänortsparken
Försöker stå ut fast det känns som ett tvång
Att snabbt bli meningslös precis som dom
Försöker stå ut fast det känns som ett tvång
Att snabbt bli meningslös precis som dom
Skulle bara se mig själv i eran uniform
Bränn bort min hjärna med eran norm