Bakom lyckta dörrar bröt mamma ihop
Pappa låste min arm och tystade mitt rop
Mamma var ute och cyklade, med mig
Men vi var öppna, nycklar behövdes ej
Hon gjorde allt för mig och i hennes knä
Låg livets alla stormar i lä
Nycklar och lås tar udden av allt
Dömd till att leva på pappas anstalt
Med nycklar och lås döljs en hemlighet
Vad pappa har för sig är det ingen som ser eller vet
Livet var enkelt, vi bodde i ett tält
Vid en utbränd bil i hörnet av ett fält
Vi älskar varandra, jag och min mamma
Men det verkar göra detsamma
Hon gjorde allt för mig och i hennes knä
Låg livets alla stormar i lä
Nycklar och lås tar udden av allt
Dömd till att leva på pappas anstalt
Med nycklar och lås döljs en hemlighet
Vad pappa har för sig är det ingen som ser eller vet
Nu låser jag mitt inre och sväljer min nyckel
Till minnet av min mamma, vårt tält och våran cykel...