Ey yo, sömnlös (?), klockan är bortom tid,
taket blev en tavla, målade upp en tvångsbild
om mitt förflutna, som helst ville glömmas
än en gång påmind om ett liv som inte önskas
jag vrider och vänder på tiden
då vännerna hade kniven jag kände i ryggen
smiden i händerna
hatet jag bar på, åt på mig inifrån
mata kalla handlingar med samma gamla inre hån
med blodiga knogar och hand slog jag hål i väggen
ju längre det gick, ju mer tog det kål på släkten
morsan bara sov, farsan hade stuckit
brorsan flytta hemifrån, syrran skolka duktigt
en sprucken familj, blev början på en tuff tid
rektorn ringde dagligen, s*utade med en bup-tid
nio år, misshandel och mordförsök
kom till skolan med en köttkniv,
sen undersökt av psykologer, men inget var ju fel
grabben var konsekvensen av familjeproblem
den lille blev nu synlig, fast för sent
tolv år, åkte dit för bilstöld och mycket mer
samhället snackade, de viska bakom ryggen
det kändes, även fast jag sket i vad de tyckte
(sket i vad de tyckte, sket i vad de tyckte
nio år... sh** a**å)
yeah, jag låg och stirra in i väggen, för mycket på tapeten
mycket som kommer upp när man försvinner från allmänheten
hur man än gör så gör man sig påmind
om saker som höll en tre år bakom en stålgrind
femton år, då soc tog mig till risinge
skicka mig som post, snart jagad av en gris igen
skickad tillbaka, kvaddade hela matsalen
boom(?) genom rutor, hotade personalen
värsta barnet, utpekad som ledare
gissa hur många av tolv barn som omplacerades
en liten skitunge, var nu fast
vård inom LVU, s**ton år och helt kall
sparkade på de liggande, tappade empatin
skrattade åt sitt liv, han fattade ingenting
spotta på dem som jobba med att hjälpa han upp
snodde spritpennor, och klottrade rummet fullt
av bilder på mördade män, kvinnor och barn
slagorden de hörde var bara minnen av hat
inget var bra, jag blev paranoid
manipulerande, (?) utnyttja mammas panik
men till s*ut kom jag ut därifrån
det gick nåt år, flytta till brorsan
han fick en sjuttonårig son på sitt samvete
han gjorde vad han kunde, älskade sin bror
men inte redo för en snorunge
(...............)
sommaren kom med ett nytt besked, en ny placering
HVB soltomta, samhällsberedning
ett och ett halvt år under förtryck och falskhet
ett pengaprojekt, drevs i privat fastighet
det första året, slogs jag för rättvisan
berätta om alla deras hot och utpressningar
men ingen ville lyssna på han som bara slogs
de bara log, jag grät av ilska inombords
en k**e fick lön mot information
en dator för tio lax för att leka spion
de mutade minderåriga, jag vände mig bort
kunde inte stå och titta på när det hände nåt sånt
så jag öppnade bibeln i hoppet om svar
bad dagligen att sista dagen ba kommer snart
död eller fri, spelar ingen roll
huvudsaken va att man slapp att leva där med dom
veta att nån gång, får man känna sig fri
gå fem meter utan personal hängandes bredvid
kunna sova, utan att vakna av sitt eget skrik
kunna andas ut, och leva sitt eget liv