På kvällarna då vinden ryter och katten sover i sin korg då står jag i min ensamhet och tänker som en riddare i bortglömd borg och jag återvänder länk för länk i minnet till den glädje som du kallar sorg På kvällarna då vinden ryter och månen seglar högt i trasig sky och ursäkterna och sanningarna tryter och det är tusen mil till närmsta by då är jag dödligt trött på den som skryter och det är alldeles för sent att fly
Renässans, en ny renässans Vår tid har runnit ut min själ är kall som is vår kärlek balanserar på ett svärd historien är s*ut på alla sätt och vis allt vi har kvar är en förlorad värld Renässans, en ny renässans På kvällarna då vinden ryter och mörkret bara tätnar runt omkring och dagarna drunknar i dispyter och spöken dansar runt i ring då blir minnena till morgondagens myter dom bleknar och betyder ingenting